-
grannarna har fest, vi sitter vid varsin dator och fötterna på bordet.
man bråkar visst mer när man bor trångt, lika bra kan jag tycka. Tar igen det med hångel och promenader. shoppa funkar också, mot det mesta.
man bråkar visst mer när man bor trångt, lika bra kan jag tycka. Tar igen det med hångel och promenader. shoppa funkar också, mot det mesta.
å
skrämseltaktik verkar vara det enda som funkar men så länge något funkar så får det väl vara vad tusan som helst. bestiger lite berg och försöker lära mig att skratta åt mig själv, är ju ändå sjukans rolig jag.
Vad najs ändå att få vara omgiven av människor som ger en något att sträva efter men också ifrån. Spring för livet liksom.
Vad najs ändå att få vara omgiven av människor som ger en något att sträva efter men också ifrån. Spring för livet liksom.
19
dödar söndagsdeppen med glass och tjockabebiskinder. Sålänge man inte tänker på måndagar och huvudvärk så existerar de inte. 
anpassad
tänk att jag kan bli så otroligt fascinerad av att någon är lik mig. Att någon hade en precis lika konstig tanke som jag i en likadan situation. Det är något himla fint i att bli förstådd.
Att det finns människor som faktiskt varit med om liknande saker som jag varit med om, som hanterat det likadant och faktiskt blivit en liknande person. kanske inte så mycket på utsidan men jag tänker att om man öppnade upp oss skulle man se att vi var liknande. ihopskruvade med samma sorts muttrar, lite silvertejp i något hörn, vissa maskinerier går på högvarv och andra ligger liksom fortfarande omonterade i lådor, oöppnade. skulle man se oss på papper så skulle diagrammen vara spetsiga, upp sen snabbt ner och sen en liten raksträcka och sen rakt upp och sedan rakt ner igen. papper efter papper.
Att det finns människor som faktiskt varit med om liknande saker som jag varit med om, som hanterat det likadant och faktiskt blivit en liknande person. kanske inte så mycket på utsidan men jag tänker att om man öppnade upp oss skulle man se att vi var liknande. ihopskruvade med samma sorts muttrar, lite silvertejp i något hörn, vissa maskinerier går på högvarv och andra ligger liksom fortfarande omonterade i lådor, oöppnade. skulle man se oss på papper så skulle diagrammen vara spetsiga, upp sen snabbt ner och sen en liten raksträcka och sen rakt upp och sedan rakt ner igen. papper efter papper.
oh solitude
Upp som en sol och ner som en pannkaka femton gånger om dagen
story of my life.
story of my life.
2012
När man jobbar fast man inte jobbar utan sitter hemma och väntar på att dom ska ringa och säga att man ska jobba och dom aldrig gör det, får man så mycket hemmatid. det är ju bra
jag tar kvadratmeter efter kvadratmeter och styr upp. allt ska äntligen få sin plats, sorterar upp i burkar, askar, lådor och skåp.
Sen.. när jag blir klar tänker jag att man kan få ro
börja sortera allt där uppe i skallen. Hälla ut allt på golvet och sen försiktigt börja trassla ut det, kasta det man bara gått och sparat på helt i onödan, städa och sen ställa tillbaka allt på sin plats.
skönt...
jag tar kvadratmeter efter kvadratmeter och styr upp. allt ska äntligen få sin plats, sorterar upp i burkar, askar, lådor och skåp.
Sen.. när jag blir klar tänker jag att man kan få ro
börja sortera allt där uppe i skallen. Hälla ut allt på golvet och sen försiktigt börja trassla ut det, kasta det man bara gått och sparat på helt i onödan, städa och sen ställa tillbaka allt på sin plats.
skönt...
r
mänskligheten känns inte så attraktiv idag.
räknar sekunder och timmar till torsdag 17.01
2323
,
lörda och verkligheten knackar på. Vi hänger med en filt i soffan och jag käkar pasta.
Jag har liksom inte så mycket att säga just nu för mitt liv står stilla i hemmets lugna vrå medans alla andra snurrar förbi i hundraåttio. För så är det ju ibland och ser man inte till att andas kan man bli yyr.
jaha
tar mig friheten att sjukskriva mig från repan någon dag när min skalle kör en krock i bilder på repeat framför ögonen och huvudvärken hakar på bara för att den kan. men Vi äter köttfärssås och koreograferar som värsta mastermindsen så oss lider det ingen nöd på ändå.
fredag
decaf på kontoret idag, snozar på skrivbordet och går hem och bäddar ner mig.
Helg.
onsdag
<det är det här med vintern som stör mig, att den aldrig ger sig, jag har surrendat till vinterjackan igen och vantarna och mössa och imorse ville jag tillochmed ha långkallingarna på, men det kändes lite väl. åh vad jag skulle ge för en dejt med solen, skulle lätt bjuda på middag o popcorn till bion och hångel på trappan i skymmning när vi sa hejdå,
i
tar lite sovmorgon men får ändå äta stressmackan på stående fot. garderobsdansen och nynnar på morgonens theme, get dressed for success. klackspringet till tväris och charma en helena, vem vet manpower och jag kanske blir bästisar. gosigt tycker ja.
torsda
Sjunger jadijadisången idag.
tycker att ni mest pratar strunt och jag sjunger bara jadijadijadijad jadi jadi jadi.
Utkast: Mars 21, 2012
Frisörer är mina läskigaste människor, brukar skjuta på eländet så länge det går. sista två gångerna har jag klippt mig hos andreandreaswhatshisname, han säger inte så mycket, knappt hej. sånt gillar jag. grejen med andre är bara att han är så våldsam, alltså verkligen så att man får spänna hela nacken och ta spjärn me tårna för att inte hela huvve ska ploppa av. Jag har inte varit där på flera månader nu trots att andreasandre och jag(?) har kommit överens om att 5till6 veckor är lagom mellan gångerna vi ses. men nu har det som sagt gått alldeles för långt tid och kopparshampooincidenten och silverschampooräddningsinsatsförsöket har satt sina spår och jag skulle inte kunna möta Anåntings blick i spegeln när han sorgset drar kammen genom mitt svinto.
jag gör det jag gjort 17 gånger förut. man skulle kunna säga att jag är otrogen, även om jag tror att vi båda visste att det var ett öppet förhållande utan vidare värst bra kommunikation.
ny salong. tar alltid de med priser i fönstret för det känns så himla sniket att gå in på en salong för att fråga för att sedan vända på klacken och stolpa ut. eller ännuvärre chansa och sedan stå där med hakan i golvet och hala fram kortet och tårarna brännandes i ögonen för fint blev det inte och billigt var det inte heller.
Väl i stolen vill dom aldrig bleka så mycket som jag vill och alltid klippa mer än vad jag vill. vi försöker kompromissa men jag får ändå bita mig i tungan när jag ser toffsarna som ligger under min stol. toppa sa vi ju hör jag min ynkligaste röst i huvudet, möter allvarligt min egen blick i spegeln som ber mig att skärpa mig.
dags att skölja ur och jag tar två djupa andetag för jag vet vad som komma skall. när man ligger där med lite för kallt vatten på huvudet och schampoo i hela öronen mumlar frisören något om att det skulle nog vara bra med lite inpackning. eller kanske en extra toning. man hör knappt vad hon säger men hon ler uppmanande mot mig när jag i nackspärrsvinkeln tittar upp. Det är meningen att man tacksamt ska säga ja nu men jag slingrar mig som en ål och vet att jag kommer vilja ta mig själv i hand och tacka för det när jag står vid kassan.
Hon fönar upp mitt hår till något slags åttiofluff som alla frisörer verkar ha en förkärlek till, men vad hade jag förväntat mig, hollywood lockar till knäna ellär?
Sen står man där vilsen och lite vimmelkantig, ska strosa bort till väskan och lite casual sådär dra fram plånboken fast man alltid gör en snabb överslagsräkning undertiden. lite klipp o sling och säkert tog hon extra för glanssprayet som hon dutta på i slutet när ja titta bort, runt femhundringen då. räcker fram kortet och slänger håret över axeln måste verkligen visa att man blev nöjd nu och att allt är frid och fröjd.
780.. sjuhundraåttio kronor, billigt tänker ni och visst kanske det, men skyltar man me klipposling 450 så gör man,
aha så era priser på skylten gäller inte .. eller?
jooo, men bara om man har kort hår. hon håller upp tummen och pekfingret med tre centimeters mellanrum.
tisdagar
Om allt kunde vara helt tyst och kudden kunde vara kall jämt och fötterna varma fast inte svettiga och det fanns saker i skåpet med mycket socker i.
lördan
Det finns inte så mycket att säga, jag åker på kalas och äter lite tårta rå. att lägenheten är stökig och todolistan är otittad på idag får migränen att klacksparka mig i huvve, jag knäar han mellan bena,
kom treo så drar vi.
here we go again
att jobba på ett ställe med nästan bara tjejer kan ju ha its perks, men all this drama. det är så att man kolarvippen ibland. mellanbarn som man är och diplomatigast så står man där, medlandes i mitten som en annan morsa. hejoch hå så det kan gå.
söndag
Jag tar ett glas mjölk så kanske det går över
3
hejochhå vi går på stan och äter massa bakverk me glasyr o kristyr, det enda som funkar. Imorgon måste jag ta mig i kragen och köpa den där nedra symaskinen, annars storknar jag! ska sy sjutton klänningar och tre tröjer, hela natten ska det ta. sen ska jag catwalka till tväris och svoscha runt. det blir nog bra skaru se.
