+
hösten och jag skriver mina listor, letar fram min kalender och städar toaletten.
tröstar mig i en stor famn och sover en åtta timmars sömn.
jag går till ett jobb som bara är ett jobb som ställer mat på bordet, barely.. och samlar pros and cons i huvudet och väntar tills livet plötsligt känns som glasklara beslut som leder till ära och berömmelse eller bara svensson fast inte så trist, mer gosigt liksom.
20 augusti 2011
19
dödar söndagsdeppen med glass och tjockabebiskinder. Sålänge man inte tänker på måndagar och huvudvärk så existerar de inte. 
18 augusti
Idag är det exakt tre årsedan den där onsdagen som istället blev en tisdag för att han inte ville vänta så många dagar och vi åt pasta och pratade om hur krokiga vi var, sådär som man är när man bara är tjugo och tydligen när man är tjugofem också. Eftermiddag som blev kväll och en middag som fick efterätt och promenad till sista tåget hem. För vi skulle hinna titta noga på hela söder och bestämma vilken port på innergården som skulle bli vår och höra montt mardie låten på håll som alltid alltid skulle få mig att tänka på augusti med dig. För det var så det var och sen kramade du mig och jag åkte hem,
men det började så.
men det började så.
anpassad
tänk att jag kan bli så otroligt fascinerad av att någon är lik mig. Att någon hade en precis lika konstig tanke som jag i en likadan situation. Det är något himla fint i att bli förstådd.
Att det finns människor som faktiskt varit med om liknande saker som jag varit med om, som hanterat det likadant och faktiskt blivit en liknande person. kanske inte så mycket på utsidan men jag tänker att om man öppnade upp oss skulle man se att vi var liknande. ihopskruvade med samma sorts muttrar, lite silvertejp i något hörn, vissa maskinerier går på högvarv och andra ligger liksom fortfarande omonterade i lådor, oöppnade. skulle man se oss på papper så skulle diagrammen vara spetsiga, upp sen snabbt ner och sen en liten raksträcka och sen rakt upp och sedan rakt ner igen. papper efter papper.
Att det finns människor som faktiskt varit med om liknande saker som jag varit med om, som hanterat det likadant och faktiskt blivit en liknande person. kanske inte så mycket på utsidan men jag tänker att om man öppnade upp oss skulle man se att vi var liknande. ihopskruvade med samma sorts muttrar, lite silvertejp i något hörn, vissa maskinerier går på högvarv och andra ligger liksom fortfarande omonterade i lådor, oöppnade. skulle man se oss på papper så skulle diagrammen vara spetsiga, upp sen snabbt ner och sen en liten raksträcka och sen rakt upp och sedan rakt ner igen. papper efter papper.
oh solitude
Upp som en sol och ner som en pannkaka femton gånger om dagen
story of my life.
story of my life.
